Är det nu det börjar, livet?
Det känns så, det känns som att valen man gör nu kommer bestämma hur man lyckas med livet. 
Jag kände samma sak när jag skulle börja gymnasiet, att bara för att jag väljer hotell och restaurang
nu så kommer jag få va kvar i de i hela mitt liv, att jag valde mitt frmatida jobb med det valet. 
Så är det inte!

Jag glömmer bort hela tiden att jag bara är 19 år och har en stor del av livet kvar. Det är nu jag 
skall testa mig fram till vad framtiden skall bli. Men det känns läskigt, att flytta hemmifrån,
att binda sig på ett annat ställe och inte bara kunna åka hemhem med en gång pga lägenhet
eller jobb. Hur vuxet och tråkigt låter inte de?

Det skall vara spännande och roligt dehär, men jag tror flickan som sitter och skriver
är sjukt jävla nervös och att allt kommer bli sjukt bra när allt bara kommer på plats.
När allt blir lite mer på riktigt och mer bestämt.
Om två veckor så är nog allt mer bestämt och förhoppningsvis känns bättre .