Utställningen var bra, men jag blev nästan mer impad av deras "visitkort" Där det stod
fotografens namn, mailadress, en bild på sig själv och en liten text om varför de fotade eller så.
Super gulligt! Såhär stod de på en av dessa kort:
"Ibland känns det som att jag har sett livet genom en kameralins"

Sen gick jag tillbaka till skolan, hade klassforum, matte och sen slöt jag. Christoffer körde mig
ner till biblioteket, så jag slapp att gå den kalla, blåsiga vägen som tur var. Satta mig vid ett
bord och räknade matte och väntade på Lisa. Så kom det en gubbe i kanske 60-70 års åldern.

Gubben: Kan jag slåmig ner här?
Jag: Jaa då, de kan du.
(De satt fullt med folk på alla andra bord)
Gubben: Du ser så ihärdig ut.
Jag: Haha
Gubben: Vad är det du gör?
Jag: Räknar matte
Gubben: De va jag inte så bra på, men jag hade G iaf. Jag va bättre på svenska.
Jag: Jag är bättre på matte än i svenska.

Efter ett tag kom det en annan gubbe och började prata med han som satt vid mitt bort, samtidigt
som Lisa kom och höll händerna för ögonen på mig.

Gubben: Skrämde hon dig?
Jag: Haha, nej då.

Jag tar upp min kamera och den analoga kameran
från skolan och skall ta lite kort på Lisa.

Gubben: Vad är det för kamera du har då?
Jag visar.
Gubben: Ååh Nikon. Jag hade en D80, men jag trivdes inte med den. De va nog mig de va fel på.
Så jag gick och köpte en D700 i stället. Men då klarade inte min data av det, så jag fick köpa ny data oxå.

Sen pratade han på, och när jag frågade om  vissa saker sa han att dagen ungdomar va o allmenbildade.
Jag skrattade och lyssnade vidare.
Men en trevlig gubbe var det ;) Varför sätter man sig inte bredvid en okänd
människa sådär och bara börjar prata?






Här är några bilder jag tog. Kort och gott.